När vänskapen sakta försvinner och övergår till att man bara hälsar
Det finns aldrig något positivt med att förlora vänner, människor som man trodde att man skulle ha med sig livet ut. Jag är nog en väldigt speciell vän. Jag tar ingen skit och vägrar spela ett spel efter enbart den andres regler. Jag växte otroligt mycket under min säsong i Arjeplog, jag lärde mig att man inte behöver tippa på tå för rädslan att göra fel, att man vågar säga emot. Jag har lärt mig att säga ifrån, tyvärr förlorar man några påvägen.. Men ärligt så känner jag väldigt stark för alla som en gång varit min vän eller fortfarande är. Jag har nästan förlorat alla mina vänner i Skåne, vi förändras, flyttar, hittar kärlek ja ni förstår. Och just nu i detta ögonblick känns det som att jag förlorar en nära vän oklar orsak, jag gissar på att vi blivit olika, han va inte som jag trodde.. Och det gör ont faktiskt.. Men skenet kan bedra, det gäller sig bara att lära sig att leva med det..
