sändie'

Jag verkligen hatar att jag är så satans svag för dig. En blick och du har mig så djävulskt nere på knä. Jag ska inte säga att jag ångrar mig efteråt, för det skulle vara en lögn. Men jag ångrar att jag tittat in i dina ögon, att jag lät dem från början förtrolla mig. Det spelar ingen roll hur många veckor, månader det går mellan vi ses..Dina ögon har iaf förtrollat mig och dem är inte ens bruna. Jag försöker vara stark, inte krama dig dem sekunderna för länge, men det är svårt när du så enkelt låter mig. Jag hatar att jag skäms över mig själv.. Jag hatar egentligen varje beröring för jag är rädd för vad du egentligen tänker. Men jag vet att längst inne handlar inte dina tankar om mig. Jag är så kluven.. Jag mår alltid lite sämre än innan jag träffade dig efter våra kvällar/sena nätter tillsammans. Jag kan inte hjälpa det, men varje gång tänker jag "Hade jag råkat ut för en olycka hade han varit den sista som tänkte på mig.."